Alice och jag

Starkt porträtt som
tål att tänka på

En stark kvinna som har utkämpat sitt eget krig. Så beskrivs Alice Timander i pressmaterialet till Alice och jag. Men det här är inte en film om en stark kvinna, utan om två. Filmaren Rebecka Magnusson kommer själv in i handlingen.

Den som förväntar sig en odyssé av vimmel och kändisfester kanske blir besviken. Alice och jag visar naturligtvis hur Alice Timander vant skrider fram på röda mattan, men tyngdpunkten i den här dokumentären finns inte bland snittar och champagneglas.

Fram växer istället en bild av en stark kvinna, som har fått kämpa för att hålla en karriär och ett kändisskap vid liv, parallellt med att uppfostra tre barn. För Alice har varit en ganska ensam mamma. Tre äkta män har kommit och gått.

Bredvid galadrottningen ställs filmaren själv, Rebecka Rasmusson. Hon väntar barn, övergiven av sin pojkvän, som hon trodde var hennes livs kärlek. Mellan henne och Alice Timander växer ett samförstånd fram, och Rebecka kan även känna igen sin egen, delvis frånvarande, mamma i Alice.

Filmen visar två ensamma, men starka kvinnor som inte behöver någon man för att lyckas i livet. Mycket av fokus ligger också på mammarollen, och hur uppväxten påverkar våra val i livet. Alice och jag är en film som tål att tänka på en stund efteråt, och det starka porträttet av Sveriges första kvinnliga tandläkare dröjer sig kvar länge. Jag tror att många kommer att få en ny bild av Alice Timander, efter att ha sett den här filmen.

Av Esbjörn Guwallius