Adjustment Bureau

Personkemi lika med noll

Politikern David Norris kämpar mot en hel skara av ödets agenter över sin rätt att bestämma sin egen framtid.

David (Matt Damon) är en ung och högst lovande kandidat till senatorsvalet i delstaten New York. Hans kampanj går utmärkt och precis när segern verkar vara inom räckhåll släpper pressen bilder på en väldigt pinsam video han medverkade i under sin collagetid, vilket så klart gör att hans politiska karriär går i stupet. Stående, och övandes inför sitt avskedstal till sina väljare, betraktar han frustrerat sin spegelbild på herrarnas toalett när han plötsligt överraskas av dansören Elise Sellas (Emily Blunt).

“The Adjustment Bureau” är en “himmelsk” organisation som riktar in sig på att styra individers öde genom ett kartlagt schema framlagt av gruppens “ordförande”. De är med andra ord ödets agenter. Medlemmarna har vissa superkrafter som gör att de kan radera och återställa folks minnen, samt färdas genom tid och rum med hjälp av deras magiska 1950-tals hattar. Då organisationer har stora förhoppningar om Davids comeback som politiker har de redan förutbestämt hans öde som enbart en person kan förändra, nämligen Elise.

“The Adjustment Bureau” är en film som bygger på Phillip K. Dicks novell “Adjustment Team” från 1954. Vad som skulle kunnat bli en väldigt intressant och välgjord form av sci-fi-thriller faller helt och hållet platt, huvudsakligen på grund av det oövertygande skådespeleriet och det väldigt dåligt uppbyggda händelseförloppet. Ytterst få scener känns trovärdiga i denna film bestående av hattbärande män i kostymer som jämt och ständigt försöker blockera stackars Davids längtan till Elise. Varför det? För så var det skrivet, och så ska det vara! Ungefär så kändes hela filmen.

Numer har min tro på Matt Damons förmåga att gestalta förälskade typer avtagit helt och hållet. Damon och Blunts personkemi känns även dåligt matchad, då all närhet mellan skådespelarna verkar forcerad genom större delen filmen, vilket utgör grunden för det låga underhållningsvärdet.

Av Victor Santinell